A little bit of heaven
Jag har just sett på en film som hette A little bit of heaven. Det är en extremt sorglig film som handlar om en ung tjej som får cancer. Jag böla som en baby under större delen av filmen, jag förstår egentligen inte varför jag ser på sådana filmer, man blir ju bara helt deppig. Själv är jag inte rädd för döden, i mitt huvud är man död när man är död liksom. Jag är däremot hundra gånger räddare för att någon i min närhet ska dö. För vad händer när den personen som jag på något sätt är "beroende av" eller litar på ska finnas där inte kan göra det längre? Jag spenderar mycket av min tid med att sakna olika människor redan som det är, utan att speciellt många i min närhet har dött. Jag är nämligen en person som har svårt att leva i nuet.. Mina drömmar brukar avslöja mig, hur mycket jag än försöker ignorera vissa tankar på dagarna så dyker de ändå upp i mina drömmar. Jag kommer ihåg när jag fick veta att min moster skulle få barn första gången, alla var jätteglada - jag också, men innerst inne var jag lite orolig över hur mormor och morfar skulle få tid över till alla barnbarnen. Den natten drömde jag att min moster födde valpar istället för ett barn och oj vad glad jag blev! Haha i drömmar är man ärlig, så kände jag där och då fast nu är jag himla glad att det blev en Agnes istället för en hund. Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med allt det här. Jag tror att filmen bara fick mig att sakna en person lite extra idag..
Ska sluta blajja och plugga istället nu :)
