Kommer inte ihåg hur många dagar jag varit här
Det går inte, jag ger upp, avboka alla era planer med mig för jag kommer inte kunna ta mig hem..
Jag har en väska... och en miljon saker som ska få plats i den. Det är mission impossible kan jag lova er. Jag har rullat, jag har pressat, jag har hoppat och jag har svettats. Det hela resulterade i en smockfull väska...en full bag... OCH en massa påsar. Jag har redan slängt lite plagg som gått sönder i tvätten, gett bort alla mina handdukar, lakan och annat smått och gott. Dessutom har jag skänkt en hel kasse kläder till bättre behövande. Men inte tusan hjälpte det, jag förstår inte. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?! Det är verkligen inte som att jag har shoppat galet, jag köpte iofs en del plagg när pappa var här, och fick lite saker skickade i present. Kommer sluta med att jag lämnar en massa åt Denise, har redan lagt undan lite saker åt henne. Aja det löser sig, ganska mycket av kläderna tycker ajg inte ens om så det slutar väl med att jag slänger dom eller skänker bort lite till.
Nu till en helt annan sak. Idag var jag på jakt efter ett halsband som jag sett på en tjej här och som jag ville köpa i present till en viss person. Jag visste exakt vilken affär det kom från och som tur var hade dom fortfarande några kvar. Lyckan var gjord.. trodde jag. Jag gav halsbandet till en av tjejerna som jobbade där, fick det som present, betalade och gick. Jag tyckte inte riktigt om tjejerna som jobbade där för de gjorde sig roliga över vår engelska och att vi var turister. Aja ingen big deal tänkte jag. Problemet uppstår när jag en halv timme senare sitter och käkar lunch och bestämmer mig för att öppna upp paketet (tyckte omslaget var så himla fult). I paketet ligger inget halsband! De jä¤#"% hade lurat mig, fasen vad arg jag blev alltså! Så fort jag ätit klart gick jag i rask fart tillbaka, in i butiken och går fram till tjejen som hjälpte mig och frågar var tusen mitt halsband var (när det står "jag" läs Matt, för låt oss vara ärliga, jag skulle aldrig våga skälla ut någon). Till en början försöker hon förneka det hela, men jag såg direkt i hennes ögon att hon visste vad det handlade om när hon såg oss komma in i butiken iaf. Slutade med att jag fick ta ett nytt, gav dem en jäklans mördarblick och gick. USCH!
Ska äta nu!!
Jag har en väska... och en miljon saker som ska få plats i den. Det är mission impossible kan jag lova er. Jag har rullat, jag har pressat, jag har hoppat och jag har svettats. Det hela resulterade i en smockfull väska...en full bag... OCH en massa påsar. Jag har redan slängt lite plagg som gått sönder i tvätten, gett bort alla mina handdukar, lakan och annat smått och gott. Dessutom har jag skänkt en hel kasse kläder till bättre behövande. Men inte tusan hjälpte det, jag förstår inte. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?! Det är verkligen inte som att jag har shoppat galet, jag köpte iofs en del plagg när pappa var här, och fick lite saker skickade i present. Kommer sluta med att jag lämnar en massa åt Denise, har redan lagt undan lite saker åt henne. Aja det löser sig, ganska mycket av kläderna tycker ajg inte ens om så det slutar väl med att jag slänger dom eller skänker bort lite till.
Nu till en helt annan sak. Idag var jag på jakt efter ett halsband som jag sett på en tjej här och som jag ville köpa i present till en viss person. Jag visste exakt vilken affär det kom från och som tur var hade dom fortfarande några kvar. Lyckan var gjord.. trodde jag. Jag gav halsbandet till en av tjejerna som jobbade där, fick det som present, betalade och gick. Jag tyckte inte riktigt om tjejerna som jobbade där för de gjorde sig roliga över vår engelska och att vi var turister. Aja ingen big deal tänkte jag. Problemet uppstår när jag en halv timme senare sitter och käkar lunch och bestämmer mig för att öppna upp paketet (tyckte omslaget var så himla fult). I paketet ligger inget halsband! De jä¤#"% hade lurat mig, fasen vad arg jag blev alltså! Så fort jag ätit klart gick jag i rask fart tillbaka, in i butiken och går fram till tjejen som hjälpte mig och frågar var tusen mitt halsband var (när det står "jag" läs Matt, för låt oss vara ärliga, jag skulle aldrig våga skälla ut någon). Till en början försöker hon förneka det hela, men jag såg direkt i hennes ögon att hon visste vad det handlade om när hon såg oss komma in i butiken iaf. Slutade med att jag fick ta ett nytt, gav dem en jäklans mördarblick och gick. USCH!
Ska äta nu!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra jobbat tjejen! :)
Vi längtar!
PS. Vi kommer alla till Arlanda! Se nu till att få bagaget incheckat hela vägen och var lite rask i Wien. Det är ganska långa avstånd mellan gate:erna!
Pappa
Postat av: Shiran
haha jag hade också det där jävla packproblemet! Slutade med 24 kilo incheckat, 9 kilo i en ryggsäck + ytterliggare 6 kilo i en bag som handbagage!
Trackback